Bra helg

Efter en lång, nästintill helt ledig vecka (efter 13 dagars arbete i sträck och 14 dagars jobb på totalt 16 dagar), har jag rundat av min ledighet med en riktigt bra helg. I fredags fick jag mycket gjort här hemma (ständigt överhängande projekt och ”måsten” som jag inte hinner med när det är många arbetsdagar i sträck). Skönt!

Igår tog vi oss en sväng till Lifestyle- och mc-mässan och spanade in lite nyheter, lite gamla pärlor och stötte på gamla vänner och bekanta. Kul! Kul också att det mesta är sig likt även om man inte ses på ett par år. Sånt gillar jag (inte att man inte ses på länge då såklart, men den andra biten).

Ford GT40

Rally X 

Det sög nog till lite i köpararmen på både mig och Johan. Han är sugen på en pendlar/lekhoj (tror Super Duken ligger farligt till) och själv klappar hjärtat alltid extra för RR-hojarna (och då särskilt Honda), men sen vår aktiva tid tycker jag inte att designen har blivit så mycket snyggare (ibland snarare tvärtom). Jag som aldrig har gillat nakna hojar (streetfighters etc för er som inte är med i ”svängen”) blev lite såld på en ombyggd Yamaha XSR900 kallad ”Monkeebeast” (jag har tyvärr inga bilder att visa, så en lånad google-bild får det bli). Men sedan har vi ju bilarna också.. Vi får se vad som händer framöver…

”Monkeebeast”

Som om inte det vore nog avrundades kvällen på restaurang med trevliga människor för att fira fina svägerskans 30-årsdag. Vi firade lite i förra veckan också, men man kan inte fira för mycket. En riktigt trevlig kväll som var väl genomtänkt, som vanligt när hon är i farten. Grattis igen! <3

Från förra veckans födelsedagsfika..

Snart är det min tur, jösses!
Nu laddar jag om för lite kvällsjobb och förhoppningsvis en produktiv vecka. Nedräkningen till nästa långledighet har börjat (inte för att jag inte trivs på jobbet, utan för att vi har något fantastiskt att se fram emot). Mer om det snart.
Hoppas ni haft en fin helg!

Länge sedan…

Det var länge sedan jag skrev nu…
Jag har haft massor att dela med mig av, mycket som har hänt… mycket som väntar. Orden har dock inte funnits där. Jag har inte kommit mig för. Samtidigt som jag vill skriva om allt har jag inte velat skriva om något.

För fyra månader sedan förändrades livet för alltid, så där som det gör när oförståeliga saker händer. När någon slits ifrån en på bråkdelen av en sekund, utan förvarning och utan mening. För fyra månader sedan föll min kusin ihop och skulle aldrig resa sig mer. Min kusin som alltid sa att han var ett år äldre än mig, fast det bara skiljde tre månader… Han som växte upp mer eller mindre som en bror till oss… Som inte alltid hade en utstakad väg att vandra på, men som har gjort intryck på sååå många människor och som lämnar efter sig fästmö och två barn.

Jag är inte klokare idag och det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på honom, vad som hände, varför osv. Många frågor kommer jag/vi aldrig någonsin få svar på. Jag vill ändå dela med mig, för hur ofattbart det än är, är det något som för alltid lämnar ett djupt ärr hos mig. Denna avgrundsdjupa sorg, som jag bara hoppas för något gott med sig till slut. Tårarna har fortfarande inte tagit slut, men det går längre mellan gångerna.
Fan vad jag saknar dig!